
En gasfjäder, även kallad pneumatisk fjäder, är uppbyggd kring en gasfylld cylinder. Den består av kolvhus, kolvstång, kolv och tätningar och fungerar genom att gastrycket skapar en kontrollerad kraft när kolvstången rör sig.
Gasfjäder och gasdämpare är i grunden samma typ av produkt – en cylinder fylld med gas under tryck. Benämningen kan variera beroende på leverantör och användningsområde, men funktionen är densamma: gastrycket skapar en kraft som hjälper till att lyfta, balansera och dämpa rörelsen i luckor, kåpor och andra rörliga konstruktioner.
Gasfjädrar används när något ska öppnas, stängas eller hållas i ett visst läge. Vanliga applikationer är maskinluckor, kåpor, huvar, brunns- och falluckor, glidbanor samt andra svängbara enheter med gångjärn. De förekommer även i robotapplikationer, höj- och sänkbara enheter, inspektionsluckor och nödutgångar.
Rätt gasfjäder väljs utifrån kraft, slaglängd, inbyggnadsmått, monteringsläge och applikationens vikt och rörelsemönster. Även miljöfaktorer som temperatur, fukt och korrosionskrav påverkar valet.
Kraften anges i Newton (N) och beskriver hur stor motkraft gasfjädern ger. En korrekt dimensionerad kraft ger balanserad och kontrollerad rörelse utan att konstruktionen blir svår att hantera.
En tryckande gasfjäder skjuter ut kolvstången när den belastas, medan en dragande gasfjäder istället drar in kolvstången. Valet beror på hur konstruktionen är uppbyggd och vilken rörelseriktning som krävs.
Ja, gasfjädrar används ofta som motvikt för att balansera vikten hos luckor, kåpor och andra rörliga delar. Det minskar den kraft som krävs för att öppna, stänga eller hålla konstruktionen i ett visst läge.
Ja, gasfjädrar finns i utföranden anpassade för krävande miljöer, exempelvis i rostfritt stål eller med ytbehandlingar som ger ökat skydd mot korrosion, fukt, smuts och temperaturvariationer.
Ja. Vid osäkerhet kring dimensionering, kraft eller utförande kan teknisk rådgivning hjälpa dig att välja rätt gasfjäder för din applikation och säkerställa lång och driftsäker funktion.
Martin Albihn